Sibcon huvudbild blå, natur.

Timmerhusens historia ur svenskt perspektiv

Bild på ett traditionellt timmerhus.
Traditionellt timmerhus.
Konsten att timra hus kom till Skandinavien österifrån för ungefär 1000 år sedan. Inget timmerhus från denna tid finns bevarat, däremot finns det hundratals hus som är över 500 år gamla. Det äldsta timmerhuset vi känner till i Sverige idag är ett kyrkhärbre ifrån Älvdalen. Det är genom dendrokronologi daterat till år 1285. I Norge finns bevarade hus från 1100-talet.

Från timmerhusens intåg fram till 1900-talets början, har det varit ett mycket vanligt byggnadssätt. Minst 250 olika typer av timmerknutar har använts i Skandinavien. Knutarna utvecklades och blev tätare och bättre. Den typen som vi på SibCon kallar för den skandinaviska är alltså en extrem förenkling. Just den knuten heter egentligen norsk kilknut och är enligt vår mening den bästa för blockat timmer. Det som hastigt minskade timmerhusens popularitet vid nybyggnation på 1900-talets början var ökad tillgång till sågade och hyvlade trävaror från en växande sågverksnäring. Det blev förhållandevis dyrare med timmerhus.

En intressant detalj med de gamla timmerhusen som står än idag, är att man oftast inte ens ytbehandlade husen på den tiden men att de ändå stått emot tidens tand. Förklaringen ligger i att man förr i tiden var man mycket noggrann med att välja ut furor med mycket kärnved. Man var så noggrann med detta att man om man inte hittade sådana, så katade man ibland trädet för att öka mängden kärnved. (katning innebär att man skalar av barken i en i det här fallet lång, bred vertikal rand i trädet. Man lät träden stå i ett par år och fick då en kraftigt förstorad kärna med fet kärnved) Oftast bilade man även bort splintveden så att det bara blev kärnved kvar. Kärnveden består av kådor och hartser som inlagras under lång tid för att skydda trädet mot yttre angripare som t.ex. rötsvamp. Eftersom det i dagens högproduktiva skogar inte finns några gamla träd så finns det heller inte träd med mycket kärnved. Råvaran som finns i Sverige för att bygga timmerhus med har alltså förändrats radikalt över tiden. För några hundra år sedan fanns det i Sverige gott om skog som vi idag skulle kalla mycket rik på kärnved, men man ställde så höga krav att det var vanligt förekommande att kata träden för husbyggnation ändå.

Vanligtvis har man avverkat träden på vintern innan saven gick upp i trädet. På så sätt fick man en bra start på torkningen, med mindre risker för blånadssvamp och andra svampar. På våren barkades träden och sedan kunde de timras och stå och torka som monterade husstommar. Vanligtvis torkades de dock vidare som strölagda timmervältor för att timras först på hösten, då stommen kom på plats och tak lades på. Med hjälp av snöns tyngd och fortsatt torkning kunde husen på så sätt ”sätta sig” under vintern. Först nästkommande sommar brukade man sätta i dörrar och fönster. Tätningen skedde oftast med väggmossa som var lättast att få tag på. På SibCon-husen tätar vi med lin.
Vi på SibCon bygger med en annan teknologi än man gjorde då och vi kan sätta in dörrar och fönster direkt även fast timret inte är torrt ännu och alltså kommer att sjunka ihop mycket. Idag har man inte samma framförhållning och tålamod som då, så det är en anpassning till tiderna vi lever i.