Sibcon huvudbild blå, natur.

Fakta - Det är skillnad på lärk och lärk

I en rysk studie (Kharuk 1961) av 11 000 kraftledningsstolpar, kom man fram till att användningstiden för lärkstolpar i jordkontakt var 15-32år medan impregnerad furu och gran höll endast i 10-24 år. I organisk jord bryts lärken ner i en hastighet av ca, 0,5mm/år. Detta kan jämföras med Ek 0,8mm/år och furu: 1mm/år (Gorshin m fl 1981). Alla värden är för obehandlad kärnved. Får man upp träet från marken ökas naturligtvis användningstiden avsevärt jämfört med testresultaten ovan.

Den ”stående” böjhållfastheten för lärkträ från ett 230 år gammalt hus är 681kg/cm2 medan den för vanlig nysågad lärk är 964kg/cm2 (Isaeva & Bryukhanov 1977). Det är ett exempel av många som visar den sibiriska lärkens höga hållfasthet över tiden.
Men det är skillnad på lärk och lärk. Den europeiska lärken och den sibiriska skiljer sig avsevärt åt i fråga om rötbeständighet. Även Larix sucaczewii och Larix sibirica, som bägge säljs som sibirisk lärk i Sverige trots att L. Sucaczewii endast växer i den europeiska delen av Ryssland, uppvisar signifikanta skillnader sinsemellan i studier som gjorts.

Bild på avsågad lärk



Studier

Lärkarter i Euroasia

  •  Larix decidua - Europeisk lärk
  •  Larix sukaczewii - Kallas i handeln sibirisk lärk men växer endast i Europeiska delen av Ryssland
  •  Larix sibirica - Sibirisk lärk Växer fram till Jenisejfloden
  •  Larix gmelinii - Sibirisk lärk Växer från Jenisej och nästan fram till Stillahavskusten
  •  Larix cajanderi - Sibirisk lärk Växer i ryska fjärran östern, vid stillahavskusten


Diagram - Rötsvampars nedbrytning av lärkträ

Rötsvampars nedbrytning av lärkträ


Diagrammet visar hur fort två olika rötsvampar bryter ner fyra provenienser av europeisk lärk, samt Larix sucaczewii och Larix sibirica. Larix sibirica visade sig alltså i denna studie klara sig betydligt bättre mot rötsvamparnas angrepp än de andra arterna.


Diagram - Förslust av torrsubstans

Förslust av torrsubstans


Diagrammet visar nedbrytning av flera lärkarter samt Pinus sylvestris, alltså vanlig tall och även Douglas som en jämförelse. I detta diagram framgår dels lärkens överlägsenhet jämfört med tallen och douglasgranen oavsett art, men också Larix sibiricas särställning bland lärkarterna, där L. Decidua är sämst och L. Sibirica är bäst när det gäller rötbeständighet.